mmiriamfurumo

Något som jag inte nämde i förra inlägget var att min jul har varit jätte bra visst, men min farmor ramlade några dagar innan och bröt lårbenet och behövde opereras...

Farmor är dement sen ungefär 8 år och kommer inte ihåg mycket, det är väldigt olika från dag till dag, ibland har hon koll på vilka vi är, andra dagar kommer hon inte ihåg sina egna barn och tror att hon är 14 år igen.

   Nu ligger hon på sjukhus och tanken på att hon var där själv på julafton är otroligt jobbig.

Vi var där dagen innan och hälsade på henne, och fy vad jobbigt det var... att se någon man älskar och vuxit upp med helt borta är otroligt jobbigt.

   Ibland kan jag inte låta bli att tänka att det skulle vara skönare för henne att få somna in.. men på samma gång vill jag ju ha kvar henne så länge som det går.

Farmor mår iallafall bättre nu, men det är jobbigt när man ser på personalen att dom är osäkra på att hon klarar det..

En tuff jul har det varit med både mormor och farmor sjuka..Är extremt ledsen för det  är så jobbigt att se dom lida och samtidigt tänker jag att jag inte alls har det jobbigt jämfört med dom som måste leva med det, jag kan titta bort, blunda och försöka glömma, men dom glömmer aldrig. Farmor är medveten om att hon inte kommer ihåg något och det gör henne väldigt ledsen..

 

 

Jag vet inte vart jag vill komma med det här inlägget, men det här är något som tynger ner mig så otroligt mycket just nu... Min fina farmor och min fina mormor... nu gråter jag igen... men jag tänker inte hålla tillbaka mina kännslor om något sånt här.
Tanken på att jag kan förlora båda i samtidigt är så frustrerande... vill ha dom kvar...

.